My confessions
Att skriva av sig går bra, sitta tyst o bara skriva ut allting. Låta känslorna flöda. Redan nu har jag skrattat, gråtit och varit arg när jag skriver detta inlägg. Jag har inte mens heller. Och ingen höst/vinterdepression. Vad fan vill du mig däruppe (om du nu finns) ?! Varför kan du inte någon gång bringa mig lite tur och lycka, i alla fall lite kärlek? Ringde min gamla kärlek igår för att visa att jag fortfarande bryr mig. Fick totaldissen och ett klick i örat. För vadå? För att jag bryr mig som en vän och absolut ingenting mer. Kanske ska jag börja ta vara på mig själv. Varför ska man tänka på nån annan än sig själv? EGO! Kanske är det dags för mig att bli världens ego, älska mig själv från topp till tå. Att inte bry mig om någon annan än mig själv. Skita i alla andra för en gångs skull.
Men jag saknar er så mycket att ni inte kan förstå. Vi ses typ en gång i veckan men jag saknar inte själva flesh and bone. Jag saknar kärleken jag får av er, kärleken jag ger. Svårt att förklara. Men ni, mina vänner, är det som betyder mest för mig. Och kommer alltid göra det. Hoppas ni läser och förstår varför jag varit lite off, har inte någon konkret förklaring men försökt uttrycka mig så gott jag kunnat! Det gör ont, verkligen! Till o med när jag ser er gör det ont,. För jag vet inte när jag kommer få träffa någon av er igen. Vill inte stänga in mig! My mind , soul and body bråkar, de vägrar samsas! Kanske är det problemet? Kanske behöver jag hjälp? Med vad? På vilket sätt? Inte fan vet jag.
Vissa av mina vänner har jag inte sett/träffat på år och dagar, har ångest för det. Man ska verkligen ta vara på det man har. Men det blir nte bättre av att man pressar mig. Jag fungerar inte under emotionell stress eller press. Jag får flipp och stänger in mig. Jag vet att det är något jag måste bearbeta. Och låt mig göra det i min takt! Jag hatar det. När folk håller på! Fyfan vad jag hatar det! Tänk om jag är schizofren? eller..?
Vilsen själ är vad jag är,. Förlåt mig
Äh, vadå förlåt. Jag borde också skriva av mig! Eftersom du bloggat så mycket så lär ingen läsa kommentarerna här, så kan skriva vad som hände med mitt ex! Det var 4 månader sedan. Allt var frid och fröjd efter att jag, hon och några kompisar varit i fjällen. Sen när vi kom hem var hon helt kall och ville ta en paus. Sen en vecka efter gjorde hon slut, en vecka efter det fick jag reda på att hon nu var tillsammans med min bästa kompis. Var verkligen min bästa kompis, känt varandra i 7år typ och gjort allt tillsammans, men nu betydde det inget. Så mycket betydde jag för båda liksom!
Sluta va så emotionell easy och kom på min fest på lördag :)
Jag tycker inte du är en vilsen själ.
Du är ytterligare en av så många som själv åkallat sig detta "litande", du har tillslut funnit dig själv och insett att du inte gör något bra i ditt liv, så du rättfärdigar det med att tycka synd om dig själv.
Vilsen skulle jag inte kalla dig, uppmärksamhets beroende är nog en korrekt term.
/ anonym
Inlägget är inte någonstans baserat på att tycka synd om mig själv utan att försöka uttrycka mig om hur jag känner mig och hur elak jag känt mig mot andra människor. Jag uttrycker mig gärna i ord och skrift för då har jag lättare att få ut känslor m.m. Kul att du har den uppfattningen av detta inlägg, själv ser jag det som "ett uppvaknande" av hur jag verkligen är och vad jag håller på med. Självfallet är det ett negativ inlägg riktat endast mot mig själv för att jag själv ska förstå och ändra på mig.
